Frisk.

Solen skiner ute, jag mår bra, och jag är friiiisk!
Äntligen.
Idag testade jag (som så många gånger förut) min självdisiplin och bestämde mig igårkväll för att jag idag efter jobbet skulle träna.
Och gissa vem som styrketränade? JAG, jag gjorde det, helt på eget bevåg.
Det kändes väldigt bra, det var flera veckorsedan jag gjorde det.

Det är så underbart varmt ute, så egentligen borde jag inte sitta här...
Men, som jag skrivit förut så är det här med blogg HELT LIVSFARLIGT, eftersom att det är skadligt och beroende framkallande.

Hursomhelst, nu ska jag ut i solen och bara vara.

Idag; Ätran
Imorgon; Falkenberg. Trevligttrevligt.


"Never doubt that you´re the one
and you can´t have your dream"

Sjuk.

Snorig, förkyld. Jag har feeeber.
Trevlig midsommarkväll jag har haft. Men sen när började jag bry mig om kommersiellt trams som midsommarfirande?
Och hur många av alla stackars ungdomar som känner stress över att hitta fester och alkohol vet om den EGENTLIGA anledning till midsommarfirandet?
Nej, just det.
Därför tänkte jag att jag i min ensamhet kunde skriva om det, här i min fina rosa blogg.

Midsommarfirandet har nämligen urgamla anor i norden, årets längsta dag var en viktig högtid på hednatiden. Sedan tod kristna kyrkan över högtiden och knöt ihop den med ihop med Johannes Döpares födelse, den 24 juni, som är 6 månader före Kristus födelse.

Och så har det hållt på, fram och tillbaka, velande hit och dit och som med allt annat traditionellt firandet så har den egentliga meningen glömts bort och blivit ersatt med reklam och överkonsumtion.
I det här fallet med nubbe och sill.

Jag tror att min feber har övertaget i min hjärna just nu, så jag tror jag slutar här innan det går helt tokigt.

Godnatt.

sommarlov.

Finally.
Men inte riktigt, förrän imorgon. Inte för oss esteter som är med i kören och ska vara i kyrkan imorgon och sjunga för studenterna.


Idag när jag kom hem tänkte jag att jag skulle beställa biljetter till Roskildefestivalen, men nej. För dem var SLUTSÅLDA!
Attans, vad arg jag blev, och det är jag fortfarande. Det är vid sådana här tillfällen som jag önskar att jag trodde att det finns en mening med allt.
Det är bara min lathet som skapade den här meningen.

Det blir ju inte ens NUTU för min del den här sommaren, hur ska detta gå?
Förhoppningsvis lyckas jag fylla sommarlovet med andra trevliga saker, och konserter. T.ex. träffa mina vänner, som jag inte alls hann med förra sommaren, då jag hade fullt upp med att åka runt överallt. Först Hultsfred, massa jobb, och NUTU. Som förövrigt var väldigt trevligt och jag träffade otroligt många fina människor, men det kanske blir roligt på hemmaplan i år istället.
You never know.

I vilken del av hjärnan sitter saknaden, eller är det samma känsla som att vara ledsen, bara att vi förknippar det olika vid olika tillfällen?
Och detta spelar ju egentligen absolut ingen som helst roll.

sömnlös.

och ja, jag börjar misstänka att det är blogspots fel.
En viss bloggabstinens har börjat smyga sig inpå mig. OCH, jag vet, OCH, jag har sett hur det har gått för andra som lyckats hamna i den här blogghärvan.
Ett evinnerligt tjat om att "jag måste blogga" hit, och "jag måste blogga" dit.


När jag la mig ner för att sova visste jag att det var försent och att jag borde ha lagt mig ner för några timmar sedan, då jag verkligen kände mig trött. Men icke. Så nu sitter jag här istället. Jag känner mig otroligt pigg, för en gångs skull. Var är alla människor?
Jag undrar vad jag gör för fel, om min hjärna måhända är felinställd på dag och natt, DET skulle ju kunna vara ett alternativ till att jag oftast är som piggast vid den här tiden på dygnet.

Oj, nu har jag skrivit alldeles för mycket. Människor kan ju börja tro att jag verkligen bryr mig om det här. Blogg. Näe.


"Kan hjärnan överträffa sig själv, genom att förklara sig själv?"

Hejdå.

Bloggträsket.

Nu när jag ändå fastnat i bloggträsket kan jag väl lika gärna plita ner några rader idag också.
Har varit en hektisk vecka, har dock inte fått gjort någonting av det jag hade behövt göra. Skrivit noll arbeten, gjort noll läxor.
Åkt fram och tillbaks till sjukhuset och haft fullt upp med annat.
Men eftersom sjukhusvistelserna har inneburit att besöka min far så har dem inte varit något besvär. Positivt är att han är hemma och efter omständigheterna okej nu.

Jag är bäst i hela världen, på att skjuta på saker. Imorgon har jag:
Tre arbeten att skriva klart &
Två engelska uppgifter.
Grattis Malin, du har just vunnit en Oscar i "Hej jag skjuter upp saker in i sista minuten."

Nog om detta.

Godnatt.

att blogga...

...eller inte blogga, det verkar vara den stora frågan just nu, iallafall för mig.
Jag hade till 100% bestämt mig för att jag absolut inte skulle skaffa "en sådandär blogg".
Vilken primitiv sysselsättning, tänkte jag.
Men nu sitter jag här, och bloggar. (men bara i ren protest, mot mig själv, jag testar min integritet och självständighet.)

Om jag ska vara ärlig så skaffade jag ett konto här redan i september, men ack vad självdiciplinen var hög då, för jag började minsann inte med det här tramset. Jag lät den vara och den försvann ur mina tankar, men nu ikväll tedde det sig på det här viset att jag läste en väns blogg (ok, man får väl bidra till sådanahär hemskheter så länge man inte börjar själv?) och jag skulle kolla om mitt konto fanns kvar.
Jag hade glömt bort både login och lösenord och bara det tog ju flera minuter att fixa fram så jag tänkte att om jag lagt ner så mycket besvär på att rota fram det förbaskade login-et så får jag väl logga in.
Inte nog med det så tog det minst tio minuter innan jag förstod hur jag skulle göra.
Men, SKAM DEN SOM GER SIG, sa jag till mig själv och gick genom hela blogspot, var uppe i Haparanda och vände och nu sitter jag här, och har skrivit åtskilliga rader.
Vad hände med Malin som aldrig skulle börja blogga?
Varför skulle jag skaffa en blogg liksom, jag vill väl inte att hela världen ska ha tillgång till vad som försigår i min hjärna.

Jag tycker verkligen synd om dig om du tagit dig tid att läsa hela vägen hit ner, om jag bestulit dig på dyrbar tid, kanske gjort att du missat favorittvprogrammet eller sista bussen.


Men det verkar väl trevligt det här, och det kommer säkerligen mer.
Håll till godo.

MVH
Malin